Mark 4

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 3 Jump to: Chapter 5 →

1Sedan började han undervisa vid sjön igen och så mycket folk samlades kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden.

2Och han lärde dem mycket i liknelser och sa till dem i sin undervisning:

3Hör! Se, en såningsman gick ut för att så.

4Och det hände när han sådde, att en del föll vid vägen och himlens fåglar kom och åt upp det.

5Men en del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord.

6Och när solen steg blev det förbränt och torkade bort, eftersom det inte hade någon rot.

7Och en del föll bland törnen, och törnena växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd.

8Men en del föll i god jord, och det kom upp och växte och bar frukt, en del trettiofalt och en del sextiofalt och en del hundrafalt.

9Och han sa till dem: Den som har öron till att höra, han må höra.

10När han sedan blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelsen.

11Och han sa till dem: Åt er är det givet att få veta Guds rikes hemlighet. Men de som är utanför får allt i liknelser,

12för att de ska se med sina ögon och ändå inget se, och höra med sina öron och ändå inget förstå, så att de inte omvänder sig och får sina synder förlåtna.

13Sedan sa han till dem: Förstår ni inte denna liknelse? Hur ska ni då kunna förstå alla liknelserna?

14Såningsmannen sår ordet.

15Men de vid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men när de har hört det kommer genast Satan och tar bort ordet som blev sått i deras hjärtan.

16Och på samma sätt är det med dem som blir sått på stenig mark. När de hör ordet tar de genast emot det med glädje.

17Men de har inte någon rot i sig utan uthärdar bara för en tid. När det sedan kommer lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de genast på fall.

18Och dessa är de hos vilka det blev sått bland törnena. Det är de som hör ordet,

19men omsorger för denna världen, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.

20Och dessa är de som såddes i den goda jorden, de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, en del trettiofalt och en del sextiofalt och en del hundrafalt.

21Och han sa till dem: Inte tar man fram ett ljus, för att det ska sättas under skäppan eller under sängen? Är det inte för att det skall sättas på ljusstaken?

22För inget är dolt, som inte ska uppenbaras, inte heller är något undangömt, som inte ska komma fram i ljuset.

23Om någon har öron att höra med, han må höra!

24Och han sa till dem: Se till vad ni hör. Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er, och ännu mer ska bli givet åt er, som hör.

25För den som har, åt honom ska bli givet, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.

26Och han sa: Så är Guds rike, som när en man sår säd i jorden.

27Och han sover och står upp natt och dag, och säden skjuter upp och växer, han vet själv inte hur.

28För av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax, sedan moget vete i axet.

29Och när skörden är mogen, låter han genast lien gå, eftersom skördetiden är inne.

30Och han sa: Vad ska vi likna Guds rike med, eller med vilken liknelse ska vi jämföra det?

31Det är som ett senapskorn, som när det blir sått i jorden, är mindre än alla frön på jorden.

32Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla kryddväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.

33Och med många sådana liknelser talade han ordet till dem, efter deras förmåga att höra det.

34Men utan liknelse talade han inte till dem. Men när de var ensamma uttydde han allt för sina lärjungar.

35Och samma dag, när det hade blivit kväll, sa han till dem: Låt oss fara över till andra sidan.

36När de hade sänt iväg folket, tog de honom med i båten som han redan var i. Och andra små båtar följde också med honom.

37Och det blåste upp till kraftig stormvind, och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.

38Men han själv låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa till honom: Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?

39Då stod han upp och befallde strängt vinden och sa till sjön: Tig! Var stilla! Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.

40Och han sa till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?

41Och de blev mycket förskräckta och sa till varandra: Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön lyder honom?

← Chapter 3 Jump to: Chapter 5 →