Mark 15

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →

1Så snart det blev morgon höll översteprästerna råd med de äldste och skriftlärda och hela Stora rådet, och de band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus.

2Och Pilatus frågade honom: Är du judarnas Konung? Då svarade han och sa till honom: Du säger det.

3Och översteprästerna anklagade honom för många saker, men han svarade ingenting.

4Då frågade Pilatus honom på nytt och sa: Svarar du ingenting? Se hur mycket de vittnar mot dig.

5Men Jesus svarade ingenting mera, så att Pilatus förundrade sig.

6Men vid högtiden brukade han ge dem en fånge lös, den de begärde.

7Och där var en som kallades Barabbas som satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under upproret.

8Då ropade folket högt och började begära att han skulle göra som han alltid hade gjort för dem.

9Men Pilatus svarade dem och sa: Vill ni att jag ska frige judarnas Konung åt er?

10Han visste nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom.

11Men översteprästerna eggade upp folket att han hellre skulle frige Barabbas åt dem.

12Då tog Pilatus till orda på nytt och sa till dem: Vad vill ni då att jag ska göra med honom som ni kallar judarnas Konung?

13Då skrek de på nytt: Korsfäst honom!

14Men Pilatus sa till dem: Vad ont har han då gjort? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!

15Och då Pilatus ville göra folket till viljes frigav han Barabbas åt dem. Och sedan han hade låtit gissla Jesus, utlämnade han honom till att korsfästas.

16Och soldaterna förde in honom på gården, det är landshövdingens palats, och sammankallade hela vaktstyrkan.

17Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vred samman en krona av törnen och satte den på honom.

18Sedan började de hälsa honom: Var hälsad, judarnas Konung!

19Och de slog hans huvud med ett rör och spottade på honom och föll på knä och tillbad honom.

20Och när de hade hånat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och klädde på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.

21Och de tvingade en som kom förbi på väg in från landsbygden, Simon från Cyrene, far till Alexander och Rufus, att bära hans kors.

22Och de ledde honom till en plats som heter Golgata, det betyder huvudskalleplatsen.

23Och de gav honom vin blandat med myrra att dricka, men han tog inte emot det.

24När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem för att se vad var och en skulle få.

25Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.

26Och det han var anklagad för var skrivet ovanför honom: Judarnas Konung.

27Och tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.

28Så blev Skriften uppfylld, som säger: Och bland lagöverträdare blev han räknad.

29Och de som gick där förbi hånade honom, skakade sina huvuden och sa: Ha! Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar!

30Hjälp dig själv och stig ner från korset.

31På samma sätt hånade översteprästerna och de skriftlärda och sa till varandra: Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.

32Kristus, Israels Konung, må nu stiga ner från korset, så att vi kan se och tro. Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.

33Men vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet ända till nionde timmen.

34Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst, och sa: Eloi, Eloi, lama sabaktani? Som översatt blir: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.

35Och några som stod där bredvid och hörde det, sa: Se, han kallar på Elia.

36Då sprang en och fyllde en svamp med ättika och satte den på ett rör och gav honom att dricka, och sa: Vänta, låt oss se om Elia kommer för att ta ner honom.

37Då ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

38Och förlåten i templet brast i två stycken, uppifrån och ända ner.

39När officeren som stod där mitt emot honom såg att han med ett sådant rop gav upp andan, sa han: Den mannen var verkligen Guds Son.

40Och där var också några kvinnor, som på långt håll såg på. Bland dem var också Maria Magdalena och Maria, mor till Jakob den yngre och Joses, samt Salome,

41som också hade följt honom och tjänat honom, när han var i Galileen, och många andra som hade gått upp till Jerusalem med honom.

42Då det nu hade blivit kväll, eftersom det var förberedelsedag, som är dagen före sabbaten,

43kom Josef, från Arimatea, en aktad rådsherre, som också väntade på Guds rike, och tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.

44Då blev Pilatus förvånad över att han redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom om det var länge sedan han hade dött.

45Och när han hade fått veta det av officeren, gav han kroppen åt Josef.

46Han köpte då ett linnetyg och tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven.

47Men Maria Magdalena och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →