Mark 3

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 2 Jump to: Chapter 4 →

1Därefter gick han på nytt in i synagogan och där fanns en man som hade en förtvinad hand.

2Och de höll ögonen på honom ifall han skulle bota honom på sabbaten, för att de skulle kunna anklaga honom.

3Då sa han till mannen som hade den förtvinade handen: Ställ dig här i mitten.

4Och han sa till dem: Är det tillåtet på sabbaten att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda? Men de teg.

5Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sa till mannen: Räck ut din hand. Och han räckte ut den och hans hand blev bra igen och var lika frisk som den andra.

6Men fariseerna gick ut med Herodes anhängare och höll genast råd mot honom, hur de skulle kunna döda honom.

7Men Jesus och hans lärjungar drog sig undan till sjön. Och en stor folkskara från Galileen följde med honom. Också från Judeen

8och från Jerusalem och från Idumeen och från andra sidan Jordan och de som bodde omkring Tyrus och Sidon, kom en stor folkskara till honom, när de hörde om allt han gjorde.

9Och han sa till sina lärjungar, att en båt skulle hållas till hands åt honom för folkets skull, för att de inte skulle tränga sig inpå honom.

10För han botade många, så att alla som hade några plågor trängde sig inpå honom för att få röra vid honom.

11Och när de orena andarna såg honom, föll de ner för honom och ropade, och sa: Du är Guds Son.

12Men han förbjöd dem strängt, att de inte skulle avslöja honom.

13Och han steg upp på berget och kallade till sig dem han själv ville, och de kom till honom.

14Och han utsåg tolv, för att de skulle vara med honom och för att han skulle sända ut dem till att predika,

15och ha makt att bota sjukdomar och driva ut onda andar.

16Och Simon gav han namnet Petrus,

17sedan Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror, vilka han gav namnet Boanerges, det betyder Åskans söner,

18sedan Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus son, och Taddeus och Simon kananiten

19och Judas Iskariot, han som också förrådde honom.

20Och de gick in i ett hus. Och folkskaran samlade sig igen, så att de inte ens kunde äta bröd.

21När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom eftersom de sa: Han är från sina sinnen.

22Men de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sa: Han har Beelsebul, och med de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.

23Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: Hur kan Satan driva ut Satan?

24Och om ett rike kommer i strid med sig självt, så kan det riket inte bestå.

25Och om en familj kommer i strid med sig själv, så kan den familjen inte bestå.

26Och om Satan sätter sig upp emot sig själv och är i strid med sig själv, så kan han inte bestå, utan det är slut med honom.

27Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans tillhörigheter, utan att han först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus.

28Sannerligen säger jag er: Alla synder ska människors barn få förlåtelse för, också alla hädelser, hur mycket de än hädar,

29men den som hädar den Helige Ande, får aldrig i evighet förlåtelse, utan är skyldig till evig dom.

30För de sa: Han har en oren ande.

31Då kom hans bröder och hans mor, och de stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom.

32Och folket satt omkring honom, och de sa till honom: Se, din mor och dina bröder är där ute och söker dig.

33Då svarade han dem och sa: Vem är min mor eller mina bröder?

34Och han såg sig omkring på dem som satt runt omkring honom och sa: Se, min mor och mina bröder.

35För den som gör Guds vilja, han är min bror och min syster och min mor.

← Chapter 2 Jump to: Chapter 4 →