Mark 8

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 7 Jump to: Chapter 9 →

1Vid den tiden hade mycket folk samlats och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sa till dem:

2Jag känner medlidande med folket, för de har varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta.

3Och om jag skickar hem dem hungriga blir de helt utmattade på vägen, för några av dem har kommit långväga ifrån.

4Då svarade hans lärjungar honom: Varifrån kan man här i öknen få tag i bröd att mätta dessa med?

5Då frågade han dem: Hur många bröd har ni? Och de svarade: Sju.

6Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade, bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket.

7De hade också några små fiskar, och han välsignade dem och sa att de skulle dela ut dem också.

8Så åt de och blev mätta. Och de samlade ihop sju korgar med överblivna bitar.

9Och de som hade ätit var omkring fyratusen. Sedan skickade han iväg dem.

10Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och kom till trakten av Dalmanuta.

11Och fariseerna kom ut och började diskutera med honom. De begärde ett tecken från himlen av honom, för att sätta honom på prov.

12Då suckade han djupt i sin ande och sa: Varför söker denna generation tecken? Sannerligen säger jag er: Inget tecken ska ges åt denna generation.

13Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra sidan.

14Men lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd, så att de inte hade mer än ett bröd med sig i båten.

15Då varnade han dem och sa: Se till att ni aktar er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg.

16Och de talade med varandra, och sa: Det är därför att vi inte har bröd.

17Då Jesus märkte detta, sa han till dem: Varför talar ni om att ni inte har bröd? Kan ni ännu inget fatta eller förstå? Är era hjärtan fortfarande förblindade?

18Ni har ju ögon, ser ni inget? Ni har ju öron, hör ni inget? Och minns ni inte

19när jag bröt de fem bröden åt de femtusen, hur många korgar fulla av brödbitar samlade ni då ihop? De sa till honom: Tolv.

20Och när jag bröt de sju åt de fyratusen, hur många korgar fulla av brödbitar samlade ni då ihop? De sa: Sju.

21Och han sa till dem: Hur kommer det sig att ni inte förstår?

22Sedan kom han till Betsaida. Och de förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid honom.

23Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn och spottade på hans ögon och lade händerna på honom, och frågade honom om han såg något.

24Då såg han upp och sa: Jag ser människorna gå omkring, de liknar träd.

25Då lade han händerna en gång till på hans ögon och fick honom till att se upp. Och han blev botad och såg alla klart.

26Och han skickade hem honom och sa: Gå inte in i byn, och berätta det inte heller för någon i byn.

27Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna vid Cesarea Filippi. Och under vägen frågade han sina lärjungar och sa till dem: Vem säger människorna att jag är?

28Och de svarade: Johannes Döparen, men andra säger Elia, och andra någon av profeterna.

29Då sa han till dem: Men vem säger ni att jag är? Och Petrus svarade och sa till honom: Du är Kristus.

30Då förbjöd han dem strängt att tala med någon om honom.

31Och han började undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och av översteprästerna och de skriftlärda, och att han skulle dödas, och efter tre dagar uppstå igen.

32Och detta sa han helt öppet. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom.

33Då vände han sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus, och sa: Gå bort ifrån mig, Satan! För dina tankar är inte Guds, utan människors.

34Sedan kallade han till sig folket tillsammans med sina lärjungar och sa till dem: Den som vill bli min efterföljare, han måste förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.

35För den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han ska rädda det.

36För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?

37Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?

38Men den som skäms för mig och mina ord, i detta horiska och syndiga släkte, för honom ska också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.

← Chapter 7 Jump to: Chapter 9 →