Matthew 15

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →

1Då kom skriftlärda och fariseer från Jerusalem till Jesus och sa:

2Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes traditioner? För de tvättar inte sina händer när de ska äta bröd.

3Men han svarade och sa till dem: Varför bryter även ni mot Guds bud på grund av era traditioner?

4För Gud befallde och sa: Hedra din far och mor. Och den som förbannar sin far eller mor, han ska döden dö.

5Men ni säger: Den som säger till sin far eller mor: Gåvan du kunde ha fått av mig till din hjälp, ger jag som offergåva.

6Och därmed hedrar han inte sin far eller sin mor. På detta sätt upphäver ni Guds bud för era traditioners skull.

7Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sa:

8Detta folk närmar sig mig med sin mun och ärar mig med läpparna, men deras hjärtan är långt ifrån mig,

9och förgäves dyrkar de mig. De lär ut läror som är människors bud.

10Och han kallade till sig folket och sa till dem: Hör och förstå.

11Det som går in genom munnen orenar inte människan, utan det som går ut från munnen, det orenar människan.

12Då gick hans lärjungar fram till honom och sa: Vet du att fariseerna tog anstöt när de hörde vad du sa?

13Men han svarade och sa: Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, ska ryckas upp med roten.

14Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, så faller de båda i gropen.

15Då svarade Petrus och sa till honom: Förklara denna liknelse för oss.

16Då sa Jesus: Är även ni fortfarande oförståndiga?

17Förstår ni inte ännu, att allt det som går in genom munnen, det går ner i magen och har sin naturliga utgång?

18Men det som går ut ur munnen, kommer från hjärtat, och det orenar människan.

19Ty från hjärtat utgår onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd, hädelse.

20Det är detta som orenar människan, men att äta med otvättade händer, det orenar inte människan.

21Sedan gick Jesus bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.

22Och se, en kananeisk kvinna från dessa trakter kom och ropade till honom och sa: O, Herre, Davids Son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.

23Men han svarade henne inte ett ord. Då steg hans lärjungar fram och bad honom och sa: Skicka iväg henne, för hon ropar efter oss.

24Men han svarade och sa: Jag är inte sänd till andra än de borttappade fåren av Israels hus.

25Men hon kom och tillbad honom, och sa: Herre, hjälp mig.

26Då svarade han och sa: Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.

27Men hon sa: Ja, Herre. Men hundarna äter ju av de smulor som faller från deras herrars bord.

28Då svarade Jesus och sa till henne: O kvinna, din tro är stor. Ske dig som du vill. Och hennes dotter var botad i samma stund.

29Sedan gick Jesus därifrån och kom till Galileiska sjön, och gick upp på berget och satte sig ner där.

30Och mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, stumma, krymplingar och många andra, och de lade dem för Jesu fötter, och han botade dem,

31så att folket förundrade sig, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

32Sedan kallade Jesus till sig sina lärjungar och sa: Jag känner medlidande med folket, för de har nu i tre dagar dröjt kvar hos mig, och har ingenting att äta. Och jag vill inte sända iväg dem utan mat, för att de inte ska bli utmattade på vägen.

33Då sa hans lärjungar till honom: Var ska vi här i öknen få så mycket bröd, att vi kan mätta så mycket folk?

34Då sa Jesus till dem: Hur många bröd har ni? Och de sa: Sju, och några små fiskar.

35Då befallde han folket att slå sig ner på marken.

36Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade, bröt och gav åt sina lärjungar, och lärjungarna gav åt folket.

37Och alla åt och blev mätta. Och de tog upp det som var över av bitarna, sju korgar fulla.

38Och de som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn.

39Sedan skickade han iväg folket, steg i båten och for till Magdalas gränser.

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →