Matthew 5

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →

1När han såg folket, steg han upp på berget, och sedan han hade satt sig, kom hans lärjungar fram till honom.

2Då öppnade han sin mun, undervisade dem och sa:

3Saliga är de som är fattiga i anden, för dem hör himmelriket till.

4Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade.

5Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden.

6Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.

7Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet.

8Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud.

9Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn.

10Saliga är de som är förföljda för rättfärdighets skull, för dem hör himmelriket till.

11Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er och lögnaktigt säger allt ont emot er för min skull.

12Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen, för så förföljde de profeterna som var före er.

13Ni är jordens salt, men om saltet mister sin sälta, med vad ska man då salta? Till inget annat duger det än att kastas ut och trampas ner av människorna.

14Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.

15Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som är i huset.

16Så låt ert ljus lysa inför människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader, som är i himlarna.

17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag kom inte för att upphäva, utan för att fullborda.

18För sannerligen säger jag er: Förrän himmel och jord förgås, ska inte en minsta bokstav eller en enda prick i lagen förgås förrän allt har skett.

19Därför, den som upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas den minste i himmelriket, men den som håller dem och lär så, ska kallas stor i himmelriket.

20För jag säger er, att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.

21Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte dräpa, och den som dräper, han blir skyldig under domen.

22Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets eld.

23Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,

24så lämna din gåva där framför altaret, och gå först bort och försona dig med din broder, och kom sedan och offra din gåva.

25Skynda dig att komma överens med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig åt domaren och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren och du kastas i fängelse.

26Sannerligen säger jag dig: Du ska inte komma ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

27Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte göra hor.

28Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor med henne i sitt hjärta.

29Och om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det, och kasta det ifrån dig. För det är bättre för dig, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.

30Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den, och kasta den ifrån dig. För det är bättre, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.

31Det är också sagt: Den som skiljer sig från sin hustru, han ska ge henne ett skilsmässobrev.

32Men jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru, utom för otukts skull, är orsak till att hon begår äktenskapsbrott, och var och en som gifter sig med den frånskilda begår äktenskapsbrott.

33Åter har ni hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du ska inte svära falskt, utan du ska hålla din ed inför Herren.

34Men jag säger er: Ni ska inte svära alls, varken vid himlen, för den är Guds tron,

35inte heller vid jorden, för den är hans fotpall, inte heller vid Jerusalem, för det är den store Konungens stad.

36Inte heller ska du svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett hårstrå vitt eller svart.

37Utan ert tal ska vara ja, ja, nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

38Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.

39Men jag säger er, att ni inte ska stå emot det onda, utan vem som än slår dig på din högra kind, så vänd också den andra åt honom.

40Och om någon vill gå till rätta med dig och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också.

41Om någon tvingar dig att gå en mil, så gå två med honom.

42Ge åt honom som ber dig, och vänd dig inte bort från honom som vill låna av dig.

43Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende.

44Men jag säger er: Älska era fiender, välsigna dem som förbannar er, gör väl mot dem som hatar er, och be för dem som hånar er och förföljer er,

45så att ni kan vara barn till er Fader som är i himlarna. För han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

46För om ni älskar dem som älskar er, vad får ni för lön för det? Gör inte också tullindrivarna detsamma?

47Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte tullindrivarna det också?

48Var därför fullkomliga, såsom er Fader som är i himlarna är fullkomlig.

← Chapter 4 Jump to: Chapter 6 →