Matthew 27

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 26 Jump to: Chapter 28 →

1När det hade blivit morgon, höll alla översteprästerna och folkets äldste råd mot Jesus, för att kunna döda honom.

2Och de lät binda honom och förde bort honom och överlämnade honom till landshövdingen Pontius Pilatus.

3När Judas, som förrådde honom, såg att han var dömd, blev han ångerfull och bar tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste

4och sa: Jag har syndat och förrått oskyldigt blod. Då sa de: Vad angår det oss? Det är din sak.

5Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig.

6Men översteprästerna tog silvermynten och sa: Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.

7När de hade hållit råd, köpte de för dem Krukmakarens åker till begravningsplats för främlingar.

8Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern.

9Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia, som sa: Och de tog de trettio silvermynten, priset han blev värderad till, han som Israels barn hade värderat,

10och gav dem för Krukmakarens åker, som Herren hade befallt mig.

11Och Jesus stod inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sa: Är du judarnas Konung? Då sa Jesus till honom: Du säger det.

12Men när han anklagades av översteprästerna och av de äldste, svarade han inget.

13Då sa Pilatus till honom: Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig?

14Men han svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen förundrade sig mycket.

15Men vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge åt folket, den de önskade.

16Och vid samma tid hade de en beryktad fånge, som hette Barabbas.

17När de nu var samlade, sa Pilatus till dem: Vem vill ni att jag ska frige åt er, Barabbas eller Jesus, som kallas Kristus?

18För han visste, att de på grund av avund hade utlämnat honom.

19Och när han satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: Befatta dig inte med denne rättfärdige man. För jag har i dag lidit mycket i en dröm för hans skull.

20Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att de skulle begära Barabbas och döda Jesus.

21Då tog landshövdingen till orda och sa till dem: Vilken av de två vill ni att jag ska frige åt er? Då sa de: Barabbas.

22Pilatus sa till dem: Vad ska jag då göra med Jesus, som kallas Kristus? De sa alla till honom: Korsfäst honom.

23Då sa landshövdingen: Vad ont har han då gjort? Då skrek de ännu högre och sa: Korsfäst honom.

24När Pilatus såg att han inget kunde uträtta, utan att det snarare höll på att bli uppror, tog han vatten och tvättade sina händer inför folket och sa: Jag är oskyldig till denne rättfärdige mans blod. Detta får bli er sak.

25Då svarade allt folket och sa: Låt hans blod komma över oss och över våra barn.

26Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.

27Då tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i landshövdingens palats och samlade hela vaktstyrkan kring honom.

28Och de klädde av honom och satte på honom en scharlakansröd mantel

29och flätade en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör och de böjde knä för honom och hånade honom och sa: Var hälsad judarnas Konung!

30Och de spottade på honom och tog röret och slog honom i huvudet.

31Och när de hade hånat honom, klädde de av honom manteln och klädde på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.

32Och när de kom ut fann de en man från Cyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors.

33Och när de kom till en plats som kallas Golgata, det vill säga huvudskalleplats,

34gav de honom ättika att dricka, blandad med galla, och när han hade smakat på det, ville han inte dricka.

35När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder och kastade lott om dem, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: De har delat mina kläder mellan sig och om min klädnad har de kastat lott.

36Och de satt där och höll vakt över honom.

37Och över hans huvud satte de anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: Denne är Jesus, judarnas Konung.

38Då blev två rövare korsfästa med honom, den ene på den högra sidan och den andre på den vänstra.

39Men de som gick förbi, smädade honom och skakade på sina huvuden

40och sa: Du, som bryter ner templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset.

41Och på samma sätt hånade också översteprästerna honom, tillsammans med de skriftlärda och de äldste, och sa:

42Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Om han är Israels Konung, så må han nu stiga ner från korset, så ska vi tro honom.

43Han förtröstade på Gud, må han nu rädda honom om han har honom kär, för han har sagt: Jag är Guds Son.

44Och även rövarna, som var korsfästa med honom, hånade honom.

45Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

46Och omkring den nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sa: Eli, Eli, lama sabaktani? Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

47Men när några av dem som stod där hörde detta, sa de: Han ropar på Elia.

48Och en av dem sprang genast och tog en svamp och fyllde den med ättika och satte den på ett rör och gav honom att dricka.

49Men de andra sa: Vänta, låt oss se om Elia kommer och räddar honom.

50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

51Och se, förlåten i templet brast i två delar, uppifrån och ända ner, och jorden skakade, och klipporna rämnade,

52och gravarna öppnades, och många av kropparna till de heliga som hade somnat in stod upp

53och gick ut ur sina gravar efter hans uppståndelse och kom in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.

54Men när officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sa: Denne var verkligen Guds Son.

55Och där var många kvinnor som stod på avstånd och såg på. De som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom.

56Bland dem var Maria Magdalena och Maria, Jakobs och Joses mor, och modern till Sebedeus söner.

57När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea, som hette Josef, som också själv var en Jesu lärjunge.

58Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Då befallde Pilatus, att kroppen skulle utlämnas till honom.

59Och när Josef hade tagit hans kropp, svepte han den i ett rent linnetyg

60och lade den i sin nya grav, som han hade huggit ut i klippan, och han rullade en stor sten för ingången till graven och gick därifrån.

61Men Maria Magdalena och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.

62Men nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna tillsammans hos Pilatus

63och sa: Herre, vi kommer ihåg att den bedragaren sa, när han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå.

64Befall därför, att man bevakar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer om natten och stjäl bort honom och säger till folket: Han är uppstånden från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.

65Då sa Pilatus till dem: Där har ni vakt. Gå och bevaka så gott ni kan.

66Då gick de och bevakade graven, förseglade stenen och satte ut vakterna.

← Chapter 26 Jump to: Chapter 28 →