Matthew 9

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 8 Jump to: Chapter 10 →

1Då steg han i båten och for över och kom till sin egen stad.

2Och se, de förde till honom en lam, som låg i en säng. När Jesus såg deras tro, sa han till den lame: Son, var vid gott mod. Dina synder har förlåtits dig.

3Och se, några av de skriftlärda sa för sig själva: Denne hädar.

4Men Jesus såg deras tankar och sa: Varför tänker ni ont i era hjärtan?

5Vilket är lättare att säga: Dina synder har förlåtits dig, eller att säga: Stå upp och gå?

6Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder – sedan sa han till den lame – stå upp, ta din bädd, och gå hem.

7Då stod han upp och gick hem.

8När folket såg detta, blev de förvånade och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.

9När Jesus gick vidare därifrån, såg han en man som hette Matteus sitta vid tullen. Och han sa till honom: Följ mig. Då stod han upp och följde honom.

10Och det hände, att när Jesus låg till bords i huset, se, då kom många tullindrivare och syndare och låg till bords med honom och hans lärjungar.

11Då fariseerna såg det, sa de till hans lärjungar: Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?

12När Jesus hörde detta, sa han till dem: De friska behöver inte läkare utan de sjuka.

13Men gå och lär er vad detta betyder: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.

14Då kom Johannes lärjungar till honom och sa: Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna ofta fastar?

15Då sa Jesus till dem: Kan bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men de dagar ska komma, då brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska de fasta.

16Och ingen sätter en lapp av okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då river den påsatta lappen bort ännu mer av plagget och revan blir värre.

17Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar, för då går skinnsäckarna sönder, och vinet spills ut och skinnsäckarna fördärvas. Utan man slår nytt vin i nya skinnsäckar, så att båda blir bevarade.

18Medan han talade detta till dem, se, då kom en föreståndare och tillbad honom och sa: Min dotter har just nu dött. Men kom och lägg din hand på henne så får hon liv igen.

19Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.

20Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen av hans mantel.

21För hon sa för sig själv: Om jag bara får röra vid hans mantel, så blir jag frisk.

22Men Jesus vände sig om, och när han såg henne, sa han: Dotter, var vid gott mod. Din tro har helat dig. Och kvinnan var frisk från den stunden.

23När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den högljudda folkskaran,

24sa han till dem: Gå härifrån. För flickan är inte död, utan hon sover. Då hånskrattade de åt honom.

25När nu folket hade visats ut, gick han in och tog henne vid handen, och flickan stod upp.

26Och ryktet om detta gick ut över hela det området.

27När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda, som ropade och sa: Davids son, förbarma dig över oss!

28Och när han kom in i huset, gick de blinda fram till honom, och Jesus sa till dem: Tror ni, att jag kan göra detta? De sa till honom: Ja, Herre.

29Då rörde han vid deras ögon och sa: Som ni tror ska det ske med er.

30Och deras ögon öppnades, och Jesus sa till dem strängt: Se till, att ingen får veta detta.

31Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela den trakten.

32När dessa gick ut, se, då förde de fram till honom en stum man som var besatt av en ond ande.

33Och när den onde anden hade blivit utdriven talade den stumme. Och folket förundrade sig och sa: Aldrig har man sett något sådant i Israel.

34Men fariseerna sa: Med de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.

35Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla sjukdomar och alla krämpor bland folket.

36Men när han såg folkskarorna, greps han av medlidande med dem, eftersom de var uppgivna och förskingrade som får utan herde.

37Då sa han till sina lärjungar: Sannerligen, skörden är stor, men arbetarna är få.

38Be därför skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd.

← Chapter 8 Jump to: Chapter 10 →