Matthew 18

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 17 Jump to: Chapter 19 →

1I samma stund kom lärjungarna till Jesus och sa: Vem är den störste i himmelriket?

2Då kallade Jesus fram ett litet barn till sig och ställde det mitt ibland dem

3och sa: Sannerligen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som små barn, ska ni inte komma in i himmelriket.

4Därför, den som ödmjukar sig som detta lilla barn, han är den störste i himmelriket.

5Och den som tar emot ett sådant litet barn i mitt namn tar emot mig.

6Men den som förleder en av dessa små, som tror på mig, för honom vore det bättre att en stor kvarnsten hängdes om hans hals, och han sänktes ner i havets djup.

7Ve världen för förförelsernas skull. Förförelser måste ju komma, men ve den människa, genom vilken förförelsen kommer.

8Om nu din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet halt eller stympad, än att ha två händer eller två fötter och kastas i den eviga elden.

9Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd, än att du skulle ha två ögon och kastas i helvetets eld.

10Se till att ni inte föraktar någon av dessa små. För jag säger er, att deras änglar i himlarna alltid ser min Faders ansikte, som är i himlarna.

11För Människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat.

12Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han inte de nittionio i bergen och ger sig ut och letar efter det som har gått vilse?

13Och om det händer att han finner det, sannerligen säger jag er: Han gläder sig mer över det än över de nittionio som inte har gått vilse.

14Så är det inte heller er Faders vilja, som är i himlarna, att någon av dessa små ska gå förlorad.

15Vidare, om din broder syndar mot dig, så gå och tillrättavisa honom enskilt mellan dig och honom. Om han lyssnar på dig, så har du vunnit din broder.

16Men om han inte lyssnar till dig, så ta med dig en eller två till, för att var sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord.

17Och om han inte lyssnar till dem, så säg det till församlingen. Och om han inte lyssnar till församlingen, ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare.

18Sannerligen säger jag er: Allt det ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt det ni löser på jorden ska vara löst i himlen.

19Vidare säger jag er, att om två av er kommer överens på jorden att be om något, vad det än är, så ska min Fader, som är i himlarna, göra det för dem.

20För där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

21Då kom Petrus fram till honom och sa: Herre, hur ofta ska jag förlåta min broder, när han syndar mot mig? Upp till sju gånger?

22Jesus sa till honom: Jag säger dig: Inte upp till sju gånger utan upp till sjuttio gånger sju.

23Därför liknar himmelriket en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare.

24Och när han började räkna, förde man fram till honom en som var skyldig honom tiotusen talenter.

25Men eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas så att betalning kunde ske.

26Då föll den tjänaren ner på sina knän inför honom och bad: Herre, ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt.

27Då greps tjänarens herre av medlidande och gav honom fri och efterskänkte honom skulden.

28Men när tjänaren kom ut fann han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Och han tog fast honom och grep honom om strupen och sa: Betala mig vad du är skyldig.

29Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter och bad honom, och sa: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt.

30Men han ville inte, utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat skulden.

31När hans medtjänare såg vad som hände, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade hänt.

32Då kallade hans herre honom till sig och sa till honom: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.

33Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?

34Och hans herre blev vred och överlämnade honom åt dem som torterar, tills han hade betalat allt som han var skyldig honom.

35Så ska också min himmelske Fader göra med er, om ni inte, var och en, av hjärtat förlåter sin broder hans överträdelser.

← Chapter 17 Jump to: Chapter 19 →