bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year
/
Matthew 20
Matthew 20
Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year
← Chapter 19
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 21 →
1
Ty himmelriket är likt en jordägare som gick ut tidigt på morgonen för att hyra arbetare till sin vingård.
2
Och när han hade kommit överens med arbetarna om en dagslön på en denar, skickade han dem till sin vingård.
3
Sedan gick han ut vid tredje timmen och såg några andra stå arbetslösa på torget
4
och sa till dem: Gå också ni till vingården, så ska jag ge er vad som är skäligt.
5
Och de gick. Vid sjätte och nionde timmen gick han ut igen och gjorde på samma sätt.
6
Också vid den elfte timmen gick han ut och fann några andra stå arbetslösa och sa till dem: Varför står ni här hela dagen arbetslösa?
7
De sa till honom: Därför att ingen har hyrt oss. Då sa han till dem: Gå också ni till min vingård, så ska ni få vad som är skäligt.
8
När kvällen kom, sa vingårdsherren till sin förvaltare: Kalla fram arbetarna och ge dem deras lön, börja med de sista och sluta med de första.
9
Och när de som kom vid elfte timmen kom fram, fick de var sin denar.
10
Men när de första kom, trodde de att de skulle få mer, men också de fick var och en sin denar.
11
När de fick den, klagade de på jordägaren och sa:
12
Dessa sista har arbetat en timme, och du har jämställt dem med oss som har burit dagens börda och hetta.
13
Då svarade han en av dem och sa: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?
14
Ta det som tillhör dig och gå din väg. Men jag vill ge denne siste lika mycket som åt dig.
15
Eller får jag inte göra vad jag vill med det som är mitt? Eller ser du med ont öga för att jag är god?
16
Så ska de sista bli de första, och de första bli de sista. För många är kallade men få är utvalda.
17
När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan på vägen och sa till dem:
18
Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden,
19
och de ska utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Men på tredje dagen ska han uppstå igen.
20
Då kom Sebedeus söners mor fram till honom med sina söner, tillbad honom och ville begära något av honom.
21
Då sa han till henne: Vad vill du? Hon sa till honom: Säg, att dessa mina två söner i ditt rike ska få sitta, den ene på din högra sida, och den andre på den vänstra.
22
Då svarade Jesus och sa: Ni vet inte vad ni begär. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka, och döpas med det dop som jag döps med? De sa till honom: Det kan vi.
23
Då sa han till dem: Min bägare ska ni visserligen få dricka, och döpas med det dop som jag döps med, men att sitta på min högra sida och på min vänstra är inte min sak att ge, utan det ska ges åt dem som min Fader har berett det för.
24
När de tio hörde detta, blev de förargade på de två bröderna.
25
Då kallade Jesus dem till sig och sa: Ni vet att folkens furstar råder över dem, och de som är mäktiga utövar sin makt över dem.
26
Men så ska det inte vara bland er. Utan den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare,
27
och den bland er som vill vara den främste, han ska vara er tjänare,
28
liksom Människosonen har kommit, inte för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
29
När de var på väg ut från Jeriko, följde mycket folk med honom.
30
Och se, två blinda satt vid vägen. När de hörde att Jesus gick förbi, ropade de och sa: Herre, Davids Son, förbarma dig över oss.
31
Men folket tillrättavisade dem skarpt att de skulle vara tysta. Då ropade de ännu högre och sa: Herre, Davids Son, förbarma dig över oss.
32
Då stannade Jesus och kallade på dem och sa: Vad vill ni att jag ska göra för er?
33
De sa till honom: Herre, att våra ögon ska öppnas.
34
Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och genast kunde de se med sina ögon och de följde honom.
← Chapter 19
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 21 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28